Det är galet hur mycket som hänt dom sista 2 åren under tiden jag inte varit aktiv här.
Jag har inte haft någon tid för sånt här eftersom jag har haft fullt upp med att leva.
Jag bor nu i egen lägenhet med numera 3 djur, Flora som är "ny" i flocken är en helt underbar rex-kanin. Gullan och Oliver hänger så klart fortfarande på.
Jag har inte nån kontakt alls med psykiatrin mer än när det är dags för årliga uppföljningarn samt medicin förnyelse. Min NPF-diagnos kräver en livslång medicinering men annars är jag en helt vanlig 32 åring med drömmar om hus och barn tex.
Jag har arbetat en del idiellt sista året, mest med barns rättigheter men också stöttat upp utsatta i samhället.
Något jag inte längre gör är att identifiera mig med psykisk ohälsa, jag har mått dåligt tidigare i mitt liv men nu är det erfarenheter och inte längre en vardag. Jag kunde lätt gömma mig bakom diagnoserna och till stor del skylla på dom, men jag är Natalie och inte diagnoser. Att lära mig ta ansvar och inte stöta bort allt med en ursäkt tog lång tid att lära om. Mellan att jag var 18 år till 30 år tillbringade jag största delen av mitt liv på låsta psykiatriska avdelningar. Där fanns inte konsikvenser eller eget ansvar, hela tiden var jag skyddad från mig själv och lät mitt liv ligga i andras händer. När jag inte kunde ta ansvar för mitt liv och handlingar lade jag över det på nån annan som i stort sätt bestämde över mig.
Jag var 20 år när jag fick förvaltare, jag hade skulder och ostabil ekonomi.
Idag har jag ej förvaltare eller godman längre och inte heller några skulder. Jag tar allt ansvar man kan ha och måste precis som andra i min ålder betala räkningar och hålla budget vilket är en självklarhet i ett normalt liv.
Vad jag vill säga med allt detta är att det går om man liv, att skylla på sina diagnoser eller andra omständigheter är ej hållbart. Såklart finns det livslånga diagnoser/funktionsvariationer och sjukdomar men man kan alltid försöka ta det ansvar man kan.
Jag har valt att försöka starta upp skrivandet igen för att hålla språket vid liv och återhämta mig från hjärntröttheten jag hade.
Välkommen tillbaka 😀